Jakt är något man har ägnat sig åt under lång tid i Hissjö och omkring 1948 sköts den första älgen i Hissjö.

Innan viltvårdsföreningen bildats i byn gick älgjakten till på följande sätt: första måndagen och tisdagen i september var älgen lovlig för jakt och de som hade mark, jagade under dessa dagar. Eftersom jakten inte samordnades kunde jakten lätt leda till konflikter i byalaget.  Men 1972 bildades Hissjös viltvårdsområde på initiativ av Ivar Jonsson, som även blev jaktlaget första ordförande. Alla markägare är med och får ett arrende utbetalt efter hur stor mark areal de har. De jägare som är med i älgjakten är med, löser ett jaktkort och detta betalar arrenden till markägarna. I dagsläget har jaktlaget licens på 9 älgar. Älgpassen har fått namn efter händelser eller personer som är förknippade med passen. Även om passen idag har moderna siffror hänger de äldre namnen fortfarande med.

Barbro Forsberg är enda kvinnan som varit med i jaktlaget.

Småvilt som jagas är räv, lite fågel och hare ibland och någon enstaka gång rådjur, men däremot var älg mer sällsynt.

Förr i tiden jagades ekorre, i första hand för skinnet skull, men det förekom även att man åt ekorre. Idag är det förbjudet att skjuta ekorre.

Tjuvjakt förekom, men den som är mest omtalad är ”jakten” på en kungsörn. Det var i början av 50-talet som en kungsörn gjorde ett anfall mot några hundar, när örnen sedan lyfte flög den rakt in i elledningen. Örnen landade på en gårdsplan i byn, där den senare avlivades. Denna händelse kom till myndigheternas kännedom och skytten fälldes för tjuvjakt och fick betala böter.

Lite statistik över älgjakten under de senaste decennierna: Under 1970-talet sköts ca 5 älgar per år. Under 1980-talet steg avskjutningen på grund av att älgtillgången ökade, så kallad älgexplosion och 10-13 älgar per år sköts. Under 1990-talet sköts 8-10 älgar per år och under 2000-talet ca 8 älgar per år.

I gamla tider var Hissjösjön rik på gädda, som man kunde salta ned för vinterbehov och Tavleån var vida känd omkring för sin rikedom på ädelfisk.

Källa Alfons Karlsson samt Hildur Anderssons anteckningar